Har haft sååå fina dagar i Spanien med min familj, och det har verkligen vart så välbehövligt. Vi bodde i Torreveija, i ett hus som våra kusiner nyligen köpt där. Och det var såsåså fint. Tänkte lägga upp ett inlägg med lite bilder ifrån veckan, dock har jag inte fotat extremt mycket, vilket ändå vart otroligt skönt. Har verkligen haft semester och kopplat av ifrån allt.
Meeeen, nu är det back to reality ett litet tag. Ska jobba lite, plugga massa körkort och psykiskt förbereda mig inför min livs resa som snart går av stapeln. Ska nämligen flytta i början av oktober, men mer om den i ett annat inlägg...!!!

Jag har alltid älskar hösten, det är en känsla av nystart för mig. Skulle nog vilja säga hösten är mer nystart för mig än nyår. Men i år har jag endast fått en klump i magen av denna så kallade nystart. Antagligen för att mina hjärnspöken dyker upp och prestationsångesten kryper fram. För jag har haft noll koll på vad jag ska göra i höst.

Just det att jag vill börja om på nytt, testa något nytt och bara ändra om helt på mina rutiner har gjort mig så stressad. För det är svårt, jättesvårt. Och att blanda in känslan av att inte veta vad man vill i detta så blir det katastrof.

I dagsläget känns det dock lite bättre, jag har en liten ide om vad jag ska göra den kommande framtiden. Men allt är aldrig helt säkert och jag är minst lika nervös för detta, men som sagt så löser det sig alltid. Och jag åker faktiskt utomlands nästa vecka vilket känns så skönt, har verkligen längtat etfter strand och saltvatten denna sommar..

Jag har tänkt skriva ett inlägg länge nu, men inte riktigt fått till det. Har inte riktigt vetat vad jag ska skriva för att det ens ska vara någon som blir intresserad i att läsa. Har liksom saknat inspiration och helt enkelt känt mig otillräcklig och tråkig. Jag har inte velat kika in här och berätta om min vardag som tyvärr endast bestått av Gossip Girl, lite för sena nätter, kaffe och träning. Gossip Girl för att ha något som sysselsätter mina dagar, sena nätter för att det inte gått att somna, kaffe för att jag ska orka vara vaken och träning för att ångesten inte ska ta över helt. Exakt som man vill att sommaren ska se ut, eller?

Kanske är det jag som förskönar min ångest genom att kalla det för just sommarångest, men samtidigt gör det att jag lite lättare kan hantera den. Det finns ju ett slut på sommaren, och då kanske likaså min ångest. Det är perfekt väder ute, solen skiner, allt vatten glittrar och likaså alla leenden som sprids över alla sociala medier. Men jag är inte sådär glad och allt ser inte så perfekt ut, och jag har kommit till den punkten att jag inte vill. Jag vill inte låtsas att jag har den bästa sommaren, gör saker hela tiden och njuter av allt som hör sommaren till.

Jag kanske säger emot mig själv, men jag är så oerhört kluven. Min sommar suger inte, den är faktiskt bra. Men ändå får jag en ångestklump av allt jag ser överallt på exempelvis sociala medier, kanske är det känslan av otillräcklighet som knackar på. Ändå är jag en av de, jag publicerar snabbt någonting när en röst inom mig säger att det ser bra ut. Och de är nu under sommaren allt känns lite bättre, lite gladare och lite finare. Därför blir det per automatik mer bilder i flödet. Men det gäller att inte tappa bort sig, det gäller att inte tappa greppet om verkligheten.

Sommaren är trots allt inte slut än, det finns gott om tid att ta vara på innan hösten tränger sig fram. Det är trots allt något speciellt med sensommarkvällar, tända ljus och filtar. Jag har även turen att ha en resa inbokad till slutet av augusti så jag kan få ta vara på lite extra d-vitamin. Jag ska bara lyckas skaka av mig filten av ångest innan dess, så jag kan gosa in mig i annan filt när solen går ner om kvällarna och temperaturen sjunker lite.