Detta är så jobbigt att jag knappt inte ens vill prata om det, det är nästan inte förrän denna vecka jag faktiskt sagt högt till mig själv att "jag ska åka hem". Problemet är att jag inte riktigt känner det är mitt hem. Jag får tårar i ögonen så fort jag tänker på det och jag ska vara ärligt med att detta är det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, till och med jobbigare än att åka hit.

Jag vet ju att det någongång var tvungen att ta slut, men jag vill egentligen aldrig det ska ta slut. Jag vill bo här i min Londonbubbla för evigt, umgås med mina kompisar här som får mig lycklig på ett sätt jag kanske aldrig känt tidigare. Det är så konstigt, att jag bara ska lämna detta. Det som kommer ha varit mitt liv i nästan 7-8(?!) månader. Detta har gått och blivit mitt hem, min trygga punkt och där jag hittat min lilla lycka. Att jag inte längre ska ha vardagen jag har nu. Att jag inte ska släppa av mina värdbarn på morgonen för att sedan springa iväg och träffa mina vänner på en kaffe någonstans i London. Eller ha världens roligaste utgångar men personer jag knappt inte ens känner. Just det att alla är så glada, positiva och utåt här. Det finns inga fel och alla är allas kompisar.

Jag ska inte längre smyga ner för trappan här hemma för att inte väcka mitt värdbarn när hon sover. Jag ska inte längre stå i kön för att hämta mitt barn i skolan, stå där nervös inför om de blir ett leende på läpparna eller en suck. Jag ska inte längre ta för givet att träffa mina bästa kompisar minst en gång i veckan för att prata igenom allt som hänt i livet och vad vi ska göra efter detta äventyr. Jag ska inte längre sova i min säng här i mitt fina rum. Jag ska inte få sitta och äta middag med min värdmamma och prata om allt mellan himmel och jord. Värst av allt, jag ska inte längre få gå på gatorna här och tänka "jäklar, här bor jag".

Det är liksom med rädsla jag kommer åka hem, rädd för vad som ska hända nu. Liksom snälla, är så glad över att få vara mina bästa vänner och min familj, men har på något sätt vant mig att vara ifrån allt. Och nu ska jag slängas in i det igen. Jag är fan livrädd.

Eftersom jag har gjort min hittills livs resa. Jag känner mig som en helt annan person, jag har utvecklats och jag ser på saker och ting på helt nya sätt. Jag vågar vara mig själv mer än någonsin och har helt plötsligt insett vad jag värdesätter och vad jag själv faktiskt vill göra. Det låter så jävla klyschigt. Men testa res till ett helt främmande land, helt själv, och ni kommer säga exakt samma sak. Och att jag nu ska åka härifrån för att leva mitt "vanliga" liv igen, som är helt fantastiskt i sig, men så jävla tråkigt om jag faktiskt får jämföra.

Självklart är jag jätteglad över att få flytta till Sverige igen, jag har ändå gjort valet att åka hem nu och inte om några månader till, som tanken varit från första början. Det är liksom dags nu, min kropp skriker efter att komma tillbaks till riktiga rutiner och ett riktigt liv. För så som jag lever nu kan man inte leva för alltid.

Det är så konstigt, jag ska liksom flytta tillbaks hem. Till ett hem som inte längre är de enda.

I lördags mötte jag upp Vendela och Vanessa på La Bodega Negra för middag och lite drinkar. Det var så himla trevligt och allt var riktigt gott. Vi bestämde oss för arr beställa in lite utav allt möjligt så vi kunde smaka på allt som lockade. Vi beställde in svamptacos, tryffelpommes, majs och en himmelskt god pizza. Sen får vi ej glömma guacamolen, den var sååå god. Det blev även en och en annan drink under kvällens gång. Vi testade en mango margarita, passionsfrukts margarita och slutligen en proseccodrink. Favoriten blev nog passionsfrukts margaritan, den smakade som saft. Alla drinkarna var liksom sådär farligt goda.

Efter middagen tog vi en taxi till Clara där även Jenny och Ellen befann sig. För att dricka lite mer prosecco innan vi tog oss till The box. Det har blivit lite av våran favoritklubbe, tror vi varit där 3-4 gånger, men i lördags nådde de inte upp till våra förväntningar. Musiken var riktigt dålig. Så de var lite tråkigt, men vi hade skoj ändå. Är så glad över mitt lilla tjejgäng jag har här i London, är så lycklig med dom.

Måndag: Faktiskt en favoritdag på veckan, min värdmamma kör oftast lämning och morgonprocessen själv vilket betyder jag är ledig ända till hämtning. Detta är alltså en perfekt dag att göra allt man liksom "behöver". I mitt fall, ta längsta sovmorgonen och pallra mig iväg till gymmet. Även fast man kan tro min vecka skulle starta bra pga detta slutade den i panik och tårar på kvällen. Men det löser sig alltid när jag fåt prata lite med mamma och Buster över facetime<3

Tisdag: I vanliga fall har jag endast morgonen på tisdagar då min värdmamma kör resten av dagen, dock har hon fått influensa och jag får ta över allt med ett leende. Så lämnade barnen imorse och följde sedan med min tvååring på balettlektion, och jag dog, det var så gulligt. Se en tvååring springa runt på tå i en rosa balettoutfit och göra passe efter passe. Dock lite tråkigt för mig resten av dagen då jag behövt passa mitt barn istället för att gå på en lunchdejt med en ny aupair här i Richmond som jag hade planerat.

Onsdag: Om allt går som planerat, som det inte alltid gör i min värdfamilj, så ska jag endast göra hämtning. Så jag och Jenny ska iväg på äventyr och förhoppningsvis är vädret på vår sida. Eftersom hon åker hem om typ två veckor och inte vart uppe i Fen Court Garden så är det de som står på schemat.

Torsdag: Inget jobb planerat än, men gör antagligen morgon och tar med min tvååring på en "dans- och sångträff".

Fredag: Veckorna går såå fort här borta och helt plötsligt är det fredag igen<3 Jag ska vakta min minsta under dagen då min värdmamma har ett möte och sedan är jag förhoppningsvis helt ledig efter det. Favorit i repris från förra fredagen står på schemat och det blir tacofredag hemma hos Clara. Längtar redan.

Lördag: Jag har inget planerat på dagen, men hittar väll på något längre fram. Jag ska iallafall iväg på kvällen och träffa Vendela och Vanessa på middag, på ett ställe som heter La bodega Negra, ett ställe vi alla velat testa länge. Så det ska bli såå mysigt.

Söndag: Inget planerat på heeeela dagen, vilket är så himla skönt.