Hej fina ni! Hoppas allt är bra med er. Själv har jag precis krupit ner i sängen och ska alldeles strax försöka somna. Hade en period då jag gick och la mig i perfekt tid, men har helt och hållet vänt på detta de senaste veckorna, så dags att ställa det till rätta igen. Men innan jag går och lägger mig så vill jag visa er bilder från vart jag och Ellen åt lunch i lördags, vår lilla påsklunch. Harry's dolce vita heter stället och ligger verkligen så fint mittemot Harrods. Har sett de på flera ställen, både blogg och Instagram, och faktiskt velat testa redan innan jag flyttade hit. Så det var väl liksom mer än dags nu. Jag åt en supergod pasta och Ellen åt en burrata sallad, självklart med ett glad bubbel till. Helt fantastiskt.

Imorgon kommer faktiskt mina föräldrar hit till London för att hälsa på mig och vara med mig min sista helg här. Vilket jag tycker är så skönt. Jag är verkligen så känslomässigt ostabil just nu så det ska bli så skönt att ha de här på besök, hitta på massa saker och få visa de lite mer utav mitt finaste London. Innerst inne känner jag faktiskt bara hur jag vill dessa sista dagarna ska vara över så jag bara kan få komma hem och kunna släppa lite på stressen som tickar inom mig. Det känns liksom som att jag inte lever just nu, det känns som att jag bara går runt och väntar på en bomb som ska släppas.

Som jag sett fram emot denna helg, inte bara för att få lite ledighet, men för att jag och Ellen verkligen planerat helgen till punkt och pricka. För att få ut det sista av London innan det bär hemåt för oss båda. Så lycklig och pirrig i kroppen vaknade jag upp på fredagen till sol och värme(!!!). Efter jag slutat jobba trillade Ellen in hos mig och vi båda satte på oss det somrigaste vi kunde hitta i garderoberna. Sedan tog vi undergrounden och åkte in till Green Park där vi sedan började vårt transportmedel för dagen, cyklar. Britter är verkligen exakt likadana som Svenskar när det gäller värme och sol, så fort solen sticker fram blir parkerna fyllda till max av människor som solar och har picknicks.

Jag vet faktiskt inte hur länge vi cyklade men oj vad fint det var. Det var längesen nu som jag var i hyde park, men det var så fint. Och just vid vattnet, det var så många som var ute och trampande trampbåt och rodde. Men tror ändå jag och Ellen gjort rätt val, det var väldigt skönt att cykla så man fick lite vind i håret. Insåg även hur längesen det var jag cyklade och hur mycket jag faktiskt saknar att cykla, det är något som är så underskattat. Mysigaste som finns att bara cykla runt.

Jag och Ellen hade tänkt gå och köpa med oss mat och dricka och sätta oss i ett litet parkområde innan det blev dags för oss att byta om till klackskorna och ta oss vidare. Men i brist på tid och energi så blev det såhär. Dock klagar jag absolut inte, detta var het perfekt ändå. Och verkligen något jag kommer komma ihåg, Allt blir inte riktigt som man tänkt sig nämligen. Men pizzan slank ner i magen och likaså gjorde en corona. Sedan la vi ner våra sneakers och satte på oss klackisar. Älskar älskar älskar att ha på sig klackskor, man känner sig så fin.

Kjol ifrån Bershka, Topp ifrån Zara och nya favoritklackar ifrån Stradivarius. Ni ska bara veta hur mycket och länge jag letade efter dessa klackar. Var nog inne på Stradivarius varje helg i kanske en månad och frågade om de? Helt normalt beteende sådär.

Ett helt underbart ställe att avsluta dagen på. Vi hade bokat ett bord på en rooftop vid trafalgar square som jag sett flera personer varit på och utsikten har sett helt magiskt ut. Så fort jag och Ellen såg hur vädret skulle bli så bokade vi ett bord, och töntiga som vi är bad vi självklart om bordet med den bästa utsikten. Men ska det vara så ska det. Så här satt vi i flera timmar, drack goda drinkar och kollade på hur solen gick ner och månen gick upp. Om man kan vara kär i en stad så är jag det.

Det tar verkligen emot att skriva, men helt plötsligt har min tid här i London börjat lida mot sitt slut. För den här gången. Igår sa jag hejdå till min värdpappa och nu har jag börjat göra allting för allra sista gången. Idag ska jag lämna mitt värdbarn i skolan för kanske sista gången, igår hade vi sista dagen på lovet tillsammans och allt känns så konstigt. Den här vardagen är så speciell och jag tror det är det som kommer kännas konstigast när jag kommer tillbaks till Sverige igen och ska komma tillbaks i ”vanliga” rutiner igen.

Jag är så ledsen över att behöva lämna London, men samtidigt är jag helt säker på att jag kommer komma tillbaks hit. Men min tid som aupair över och det känner jag mig faktiskt väldigt klar med.

Jag åker hem på måndag, mina föräldrar kommer hit på torsdag och jag och Ellen ska ha en sista kväll tillsammans på Lördag. Vi har mer eller mindre haft vår sista hela helg tillsammans nu under påskhelgen, ska skriva ett inlägg om den senare, men på lördag ska vi självklart ha våran lilla finalutgång. Innan det blir dags för oss båda att ta flyget hem.

Hur konstigt är inte det, detta har varit hela mitt liv i sju månader. Och nu helt plötsligt tar det bara slut. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är glad för att åka hem eller inte. Jag längtar verkligen hem till ett riktigt liv med bra och ordentliga rutiner, jag längtar efter att slippa passa efter barn hela tiden och mest av allt längtar jag efter att få känna mig lite fri igen. Samtidigt som jag helst av allt stannat kvar här i London för evigt.