Att bo i London och jobba som Aupair

Tiden är kommen och det är dags för mig att försöka skriva ihop ett inlägg om hur det är att vara aupair här i London, något jag tillbringat mina senaste månader på här borta. Allt här liksom inte vart en dans på rosor, fika och en massa roliga kvällar inne i London. Jag är trots allt här och jobbar också. Jag har velat skriva detta inlägg länge men inte riktigt vetat hur jag ska lägga upp det, men tänker jag skriver lite lätt nu och har ni frågor är det alltid bara att ställa.

Jag bestämde mig för att åka som Aupair från en dag till en annan, det gick så fort. Ska faktiskt tacka min vän Jenny för att hon fick mig in på dessa tankar, jag hade liksom aldrig ens kommit på tanken utan henne. Jag registrerade mig på en hemsida och dagen efter trillade det in meddelanden ifrån familjer som gärna ville prata mer med mig. Nästan två veckor senare hade jag hittat min familj jag kände passa mig perfekt och en månad senare åkte jag. Det gick så fort. Men jag är glad för att det gick fort, för annars hade jag nog fegat ut och hoppat av det hela. Jag är sååå glad jag vågade åka och om ni funderar på att åka och känner det skulle passa er säger jag bara ÅK. Det är så jäkla värt det ändå.


Till att börja med; Staden. London är fantastiskt alla dagar i veckan, vilket väder det än är och vilket humör man är på. Allt finns att göra här och det spelar ingen roll om du vart här 10 gånger innan eller inte alls. Jag åkte hit utan några som helst förhoppningar på staden, jag har knappt vart i London tidigare, endast en gång när jag var liten och kommer endast ihåg Hamley's och Buckhingham palace. Allt finns för alla typer av intressen och har du tråkigt någon dag är det bara att sätta sig på tuben någonstans och helt plötsligt har du något att göra. Det är något som är så bra, du tar dig sååå lätt till olika ställen, allt är verkligen bara en tub bort (mer eller mindre). Det är rätt långa avstånd till saker och ställen, men det är något som vänjer sig mer och nu är 50 min på tub och tåg ingenting för mig.

Vänner. Det finns så många i samma sits som du, folk som pluggar, folk som jobbar eller folk som bara åkt hit för att leva. Jag har haft så lätt för att hitta vänner och tror de flesta jag skulle fråga skulle säga samma sak. Det finns tusentals grupper på facebook, aupair communities och sociala medier(!!). Jag tycker verkligen det var så konstigt till en början att skriva till en random människa och fråga om de ville ses, man alla gör så, det är så man träffar folk. Det är bara att hoppa ur sin comfort zone. Vänner är verkligen det sista problemet och orosmomentet man ska ha. Tror nästan jag träffade tre nya personer varje vecka under mina första månader. London är stort och folk är så öppna och trevliga här. Jag har helt enkelt hittat vänner för livet här i London, något som faktiskt är något av det finaste med att jag tog tag i mitt lilla liv och åkte.

Jobbet. Nu kommer vi in på den jobbigaste delen. Detta så kallade jobb, som jag nog hellre skulle vilja kalla för livsstil. Oj vad jag har haft svårt att hitta mina rutiner, komma in i jobbet och känna jag trivs i familjen och med barnen. Jag hade även otur och hamnade i en familj jag inte alls trivdes i min första månad. Jag startade alltså verkligen på botten. MEN det var så lätt att byta och hitta en ny familj, det kryllar av familjer som söker AuPairer och du ska vara kräsen!!! Just detta med jobbet och familj är något jag skulle kunna skriva ett helt inlägg på, just för det finns så mycket att säga. Men det är svårt, och du måste ha så jäkla mycket tålamod som Aupair. Jag har ibland känt mig som en trasdocka min familj bara slängt fram och tillbaka på. Dock är det något som jag tror hör till, detta är något de flesta jag pratat med sagt. Att tas lite för givet. MEN herregud, de är trots allt värt det. Bara du trivs i din familj överlever man det mesta. Jag överlever på mina jobbdagar och lever sedan på min fritid. Allt handlar om att balansera upp det.

Dessa tre bilder är verkligen något som beskriver jobbet klockrent. Föräldrar som helt plötsligt inte dyker upp, förrän några timmar senare, och heeeelt glömt att jag faktiskt sitter hemma med deras barn och får allt att gå runt. Till mysiga promenader, utflykter och faktiskt rätt så gosiga dagar med barnen. Och sjävklart de gånger då allt gått fel, barn som vägrat sova, kastar saker överallt och rent ut sagt hatat en. Dock, i slutändan är det alltid kramar och kärlek man får, det är ändå du som kommer vara med barnen mestadels utav deras fritid. Du är så uppskattad, både av familj och barn, och det är faktiskt en väldigt skön känsla att få bekräftad.

Jag har nu vart här i London i snart ett halvår och jag känner nu hur jag aldrig vill att detta ska ta slut. Jag älskar London så mycket. Jag älskar mina vänner här. Jag älskar att sitta och äta middag med min värdmamma på kvällarna och prata skit. Jag älskar att mötas av min minsta som springer emot mig efter en dag på föris. Det finns så mycket grejer att uppskatta. Men samtidigt ska jag inte ljuga och säga jag älskar det hela tiden, det är väldigt ofta jag hatar det och vill ta mitt pick och pack och åka dagen efter. Trots detta finns det ju faktiskt en anledning till varför jag stannat så pass länge som jag har.

Finns det något mer ni skulle vilja jag skriver om härifrån London? Eller är det något ni undrar över så kan ni alltid höra av er här eller på instagram. Uppdaterar betydligt mycket mer på Instagram än vad jag gör här. @agnesjansons

Gillar

Kommentarer

Instagram @agnesjansons