för skolan är inte till för alla

Imorgon är det dags för mig att återvända till skolan igen. Mitt sommarlov blev i år en vecka kortare på grund av ett F i mattekursen jag läste i tvåan, surprise, jag suger på matte. Dock är det världens chans att jag faktiskt får möjligheten att läsa upp mitt betyg. Tyvärr så har jag redan börjat känna en klump i magen inför kommande år och jag hade faktiskt hoppats på att få slippa det. Det är knivhugg som snurrar runt i magen och känsel i armar som försvinner. För det ända jag lärt mig under alla mina 11 år i skolan hittills är att skolan inte är till för alla.

Sen nästan fem år tillbaka har jag kämpat med just skolan och jag har gått med en illamående känsla i magen varje dag, och detta endast för att jag inte trivs i skolmiljön. Jag klarar inte av att sitta ner en hel dag för att tvinga mig själv lära mig saker jag faktiskt inte har speciellt mycket intresse i. Jag klarar inte av pressen inför inlämningar och jag klarar definitivt inte av pressen inför prov. Att det sedan jämförs så otroligt i skolan är någon som bara får mig att må värre, betyg hit och bäst dit. Jag spyr. För det spelar faktiskt ingen roll hur mycket jag tänker på att endast tänka på vad jag klarar av och att jag ska tänka på att må bra istället för att prestera. Jag vill också känna mig duktig, få en klapp på axeln för att jag gjort något bra. Jag vill inte ha en klapp på axeln för att jag gjorde mitt bästa, men de räckte inte riktigt till. För mitt bästa i skolan kommer aldrig att räcka till, jag hör inte hemma där.

Nu har jag trots allt endast ett år kvar i gymnasiet och sedan är det över. Men sen då? All denna press på vad som ska hända och vad som kommer behöva göras sen får mig bara att må värre. Det ända jag fokuserat på dessa år är att bara ta mig igenom men nu känner jag inte riktigt att det är det ända längre. Vad ska bli av mig sen? Vad ska jag göra när jag väl tagit mig igenom skolan?

Gillar

Kommentarer

Instagram @agnesjansons