tankar kring gymnasiet och skolan

Om några dagar börjar jag alltså Gymnasiet, det känns så konstigt att säga så. Inte för själva gymnasie-biten utan för att jag inte alls trode jag skulle klara av det för lite mer än ett år sedan.

Jag har jättesvårt för att uppfatta tiden när jag mådde som allra dåligast då tiden liksom har smält ihop till en ända klump i mitt huvud. Men när det var som värst kanske jag inte ens var i skolan 1 gg/per månad, det är sjukt många missade skoldagar. Under tre skolår har jag kämpat med mitt mående och kämpat så jävla hårt med att ens komma upp på mornarna. Inte fan trode jag att jag skulle kunna börja gymnasiet??

Och nu sitter jag här, med betyg i alla ämnen som är bättre än bra, jag har kommit in på den skolan och linje som är rankad topp 3 i örebro? Och allt har jag gjort själv med hjälp av världens bästa syster, mamma och pappa. För skolan var inte speciellt mycket till hjälp om jag säger så.

Detta vill jag inte bara säga för att skryta eller något åt det hållet, jag vill bara berätta och säga att det går!!! Hur jävla hemskt det är i grundskolan så går det, jag tog mig igenom det och då kan även vilken annan människa också göra det. Det gäller bara att ha rätta inställningen och faktiskt se de positiva.

Att få börja på gymnasiet känns så fruktansvärt skönt. Att få börja om, att få en helt ny start. En ny skola, nya människor men även så vet jag att jag har personer runt om kring mig som stöttar mig om jag dras ner igen. Jag är så sjukt peppad på detta, och för första gången på tre år kan jag äntligen säga att jag vill till skolan.

För er som undrar ska jag gå Ekonomi-juridik på Rudbeck.

Gillar

Kommentarer

Instagram @agnesjansons